Väntar

...fortfarande på att du ska komma in genom dörren när jag sitter och äter frukost.
Får inte in i mitt huvud att jag aldrig mer kommer se dig och att du inte finns bland oss längre. Känns så fel att jag vet att du ligger nergrävd i jorden på en kyrkogård. Det mesta jag gör har ju en koppling till dig.
Glömmer dig aldrig
Kommentarer
Trackback